Det andra vandrarhemmet jag bodde på som fanns nära Hyde Park, var ett livligare vandrarhem med fler ungdomar och gäster. Jag bodde HÖGST JÄKLA UPP i hela byggnaden, räknade 83 trappsteg upp i luften, och jag delade rum med tre andra tjejer. En var från Liverpool, en från Bilbao och en från Brasilien nånstans. Till grannar hade vi äran att ha en grupp spanska tjejer, typ 16 år. De här tjejerna var sjuukt högljudda, de sprang mellan rummen och mellan varandra tills 2 på natten och pratade skit-högt och släppte de över-tunga dörrarna så det dånade i hela huset. Hata. 

Och vi delade badrum med de här människorna. Det här rummet hade varit en mardröm för någon som hatar hårstrån. När någon av dem hade duschat, inte bara tjejerna jag misstänker en spansk dude, hade duschat var hela badrummet (HELA) täckt av svarta hårstrån. Jag började hålla utkik efter en hårlös person för jag förmodade att den här personen måste ha tappat allt hår. Jag fick lust att skriva en arg tvättstuge-lapp och sätta upp det på dörren till badrummet. Så här hade jag skrivit: 

”Dear hair-less señor!
I hate you. I hate your hairs and I hate you. Please shower somewhere else, maybe just hose off in Hyde Park, why not? And I really think you should google ‘wigs in London’ because that can’t be nice, being completely hair-less. Or just stop showering full stop.

Gracias.” 

Min sista natt på vandrarhemmet fick jag nog. Jag låg och försökte sova i en och en halv timme kl 24 och de här fjortisarna bara sprang mellan alla rum och upp-och-ner från trapporna och pratade med killarna som bodde under dem osv osv osv.. Jag blev helt galen till slut, vääääldigt frustrerad just för att de inte kunde respektera oss andra som bodde på våningen. Så runt halv två fick Maja damp, drämde upp dörren och halv-tjöt ”could you please, PLEASE, keep it down?! It’s 1.30 am!!” och där var en stackars liten kille som var i skott-linjen utanför min dörr som bara ”of course, sorry sorry!” så söt. 

Sen när jag skulle checka ut dagen efter, stod två av fjortisarna och sminkade sig i en spegel vid trappan, och när jag kom ner för trappan sa en ”aa esta loca!” och jag bara vände mig om ”I’m not crazy, you are just really loud and annoying.” och fortsatte gå. Bye bye bitches. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Andra dagen i London letade jag jobb och lägenhet, jag fick skriva ut cv’n hos Ricard. Kvällarna första veckan bestod av att gömma sig på rummet och titta på Glee. Glee got me through som rough times man. Andra dagen, det var då jag började tän...

Okej så första dagen. Jag har EN sak att säga om första dagen: SÅ JÄKLA STOLT ATT JAG TOG MIG FRÅN GATWICK TILL MITT HOSTEL! Okej jag frågade nog sammanlagt 7 pers om hur var när jag skulle. Massi var snäll nog att följa mig till Kastrup kl 5 på morg...

Jag vet att jag använder många , såna, nu har jag glömt vad de heter. jag vet att jag svär ibland. jag vet att det kan vara helt orelevanta saker som jag skriver om, det här kommer nog bli som en dagbok, för jag är ibland lite sysslolös eftersom jag ...