Senaste inläggen

Av londonboken - 11 juni 2011 21:50

Det andra vandrarhemmet jag bodde på som fanns nära Hyde Park, var ett livligare vandrarhem med fler ungdomar och gäster. Jag bodde HÖGST JÄKLA UPP i hela byggnaden, räknade 83 trappsteg upp i luften, och jag delade rum med tre andra tjejer. En var från Liverpool, en från Bilbao och en från Brasilien nånstans. Till grannar hade vi äran att ha en grupp spanska tjejer, typ 16 år. De här tjejerna var sjuukt högljudda, de sprang mellan rummen och mellan varandra tills 2 på natten och pratade skit-högt och släppte de över-tunga dörrarna så det dånade i hela huset. Hata. 


Och vi delade badrum med de här människorna. Det här rummet hade varit en mardröm för någon som hatar hårstrån. När någon av dem hade duschat, inte bara tjejerna jag misstänker en spansk dude, hade duschat var hela badrummet (HELA) täckt av svarta hårstrån. Jag började hålla utkik efter en hårlös person för jag förmodade att den här personen måste ha tappat allt hår. Jag fick lust att skriva en arg tvättstuge-lapp och sätta upp det på dörren till badrummet. Så här hade jag skrivit: 


Dear hair-less señor!
I hate you.
I hate your hairs and I hate you. Please shower somewhere else, maybe just hose off in Hyde Park, why not? And I really think you should google ‘wigs in London’ because that can’t be nice, being completely hair-less. Or just stop showering full stop.

Gracias.” 


Min sista natt på vandrarhemmet fick jag nog. Jag låg och försökte sova i en och en halv timme kl 24 och de här fjortisarna bara sprang mellan alla rum och upp-och-ner från trapporna och pratade med killarna som bodde under dem osv osv osv.. Jag blev helt galen till slut, vääääldigt frustrerad just för att de inte kunde respektera oss andra som bodde på våningen. Så runt halv två fick Maja damp, drämde upp dörren och halv-tjöt ”could you please, PLEASE, keep it down?! It’s 1.30 am!!” och där var en stackars liten kille som var i skott-linjen utanför min dörr som bara ”of course, sorry sorry!” så söt. 


Sen när jag skulle checka ut dagen efter, stod två av fjortisarna och sminkade sig i en spegel vid trappan, och när jag kom ner för trappan sa en ”aa esta loca!” och jag bara vände mig om ”I’m not crazy, you are just really loud and annoying.” och fortsatte gå. Bye bye bitches. 

Av londonboken - 11 juni 2011 21:37

Andra dagen i London letade jag jobb och lägenhet, jag fick skriva ut cv’n hos Ricard. Kvällarna första veckan bestod av att gömma sig på rummet och titta på Glee. Glee got me through som rough times man. Andra dagen, det var då jag började tänka ”va fasiken gör jag här, VARFÖR var jag tvungen att sticka just DÅ, varför kunde jag inte väntat tills Massi kommer va va va?” Det var jättejobbigt. Jag stack innan jag hann ångra mig.


Men tredje dagen lät jag allting landa, gick upp när jag vaknade och åkte in till Bond Street, och gick ner längs Regent Street till Piccadilly Circus, och sen vidare mot Buckingham Palace. Fast vi det laget visste jag inte vart jag var, men jag TROR att det var Buckingham Palace. Sen gick jag till ”houses of Parliament” och köpte en macka med pastrami och sånt ost som är god. Satte mig i gräste som stack mig jättemycket och tittade på parlamentsbyggnaden. HUR kan människor bygga så? Hur funkar det? Sen gick jag runt hörnet och virrade runt och hittade Westminster Abbey. Ville inte gå in själv, får vänta med det tills Massi kommer.


Jag fick låna Ricards lägenhet torsdag, fredag och lördag för han var bortrest. Torsdagen ägnade jag åt att gå runt och checka in Paddignton, väldigt mysigt område. Fredagen stannade jag inne hela dagen, och var jätte-deprimerad. Gick ut halv sex på kvällen för jag var skit-hungrig, och gick runt i Kensington Gardens och tittade på hundar som badade. Jag kände mig bara så ensam. På lördagen kom Oscar, vi stack till Portobello Road och tittade på smycken och kläder och käkade mat och bara turistade. Jag köpte två söta armband till mig själv, sen kunde jag inte köpa mer för att jag kunde inte bestämma mig. Oscar blev approached av två model-scouts som gav honom ett visit-kort till en modell-argentur. Lite random men kul för honom! 


Sen stack vi till Oxford Street för jag var tvungen att köpa klack-skor som jag skulle ha på kvällen. (tjejer måste ha hög-klackat för att komma in på klubbar, typ. Laame) och vi stressade runt (jag stressade, oscar chilla) och vi tog oss till Primark som är helt sinnessjukt, så billiga kläder, och människor ÖVERALLT! Hittade till slut ett par svarta skor. Sen drog vi till lägenheten, köpte pringles och cola på vägen och chillade innan vi skulle till en restaurang som heter ’Kumo’ där vi mötte Oscars kompis Davron och hans arbetskollegor. Sen blev det en natt med sushi och mycket dricka och dans (allt gratis what up). På vägen hem halv tre på natten åt jag en tonfiskmacka med doritos i. jag la till doritosen, det var skiiitgott. Just då. När man var lite på örat. 


Morgonen därpå var man ju ganska uttorkad. Utanför fönstret är det typ en mötesplats för duvor och vi hade fönstret öppet. Oscar tyckte det var nödvändigt att informera mig, tio på morgonen, att duvor inte kan rapa. Och jag skrattade åt det i fem minuter. Good times. 

Av londonboken - 11 juni 2011 21:34

Okej så första dagen. Jag har EN sak att säga om första dagen: SÅ JÄKLA STOLT ATT JAG TOG MIG FRÅN GATWICK TILL MITT HOSTEL! Okej jag frågade nog sammanlagt 7 pers om hur var när jag skulle. Massi var snäll nog att följa mig till Kastrup kl 5 på morgonen, och pappa mötte oss på Kastrup. Det var fint. Och jag har inte gråtit, jag grät inte ALLS på kastrup när de sa hejdå.


Tågresan från Gatwick in till Victoria var sick, jag stod upp i fyrtio minuter men det var så FIN utsikt, så jag tänkte liksom inte på att jag inte hade sovit på ett dygn (sorta). Låt mig berätta vad som var så fint: de engelska husen, det var såna riktiga engelska byggnader med grått tegel och allt! Och i engelsmännens öron, mena ögon, är det säkert hur fult och tråkigt som helst… det är det nog i resten av världens ögon också. Men i mina ögon var det så fint just för att det var precis som jag hade föreställt mig! Jag bara flinade i princip hela resan, ännu mer när en skolklass kom på tåget, det finns inget sötare än engelska barn!


Vandrarhemmet låg i Earl’s Court, det är i södra London. Det var ett jättemysigt område. När jag kom fram kl 11, hade varit vaken hela natten pga mina nerver, så jag sov till två. Vaknade helt utvilad, och tog tunnelbanan in till London Bond Street och träffade Ricard. På kvällen gömde jag mig på rummet och tittade på Glee säsong 1. Inte hela, I might add. 

Av londonboken - 11 juni 2011 21:21

Jag vet att jag använder många , såna, nu har jag glömt vad de heter. jag vet att jag svär ibland. jag vet att det kan vara helt orelevanta saker som jag skriver om, det här kommer nog bli som en dagbok, för jag är ibland lite sysslolös eftersom jag fortfarande har minimum umgänge i london. 


kom hit 30 maj, i skrivande stund har jag ett jobb men ingen bostad. hoppas det ändras snart. 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
Juni 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards